Om tamråttan
Om tamråttan
Allmän fakta om tamråttan:
Tamråtta (Rattus norvegicus domesticus eller mer korrekt Rattus norvegicus forma domestica) är en domesticerad form av brunråtta som används som försöksdjur och sällskapsdjur; den är en genom hundratals generationer förändrad variant av den vilda brunråttan.
I Sverige organiserar sig råttintresserade främst i Svenska råttsällskapet. (SRS).
Eftersom tamråttan liksom sin vilda motsvarighet är ett utpräglat flockdjur skall man alltid hålla minst två tillsammans, lämpligen av samma kön. Det är dessutom lag på att dom ska hållas två och två. Tamråttor lever vanligen i två till tre år.
Mat:
Råttor är allätare. Och Råttor ska alltid ha tillgång till torrfoder. Jag brukar köpa frebbacos naturella müsli och sen gör jag egen blandning av bovete, Quinoa, hirs, dinkel, puffat ris och sockerfria flingor. En hemmablandad torrfoderblandning bör enligt svenska rekommendationer ha en bas som består av de fyra sädesslagen (vete, råg, korn och havre) Sen ska dom även ha färsk mat enligt tallriksmodellen varje dag och ja, dom äter det vi äter. Sallad och grönsaker ska dom också ha varje dag. Likaså vatten.
Daglig aktivering
Det är A och O att råttan får lämna buren minst en timme per dag och en bra inredd bur och det är bra att burens inredning kan variera mycket då råttans aktiverinsbehov består i stort sett i buren. Det är också viktigt att man råttsäkrar hemma om dom springer runt på golvet för Huvudsaken är att råttan kan springa, skutta, leka och undersöka sin omgivning på ett säkert sätt.
Avel:
Inom aveln rekommenderas att honan är minst sex månader och högst ett år gammal och hanen minst ett år gammal vid första parningen. Detta för att eventuella ärftliga sjukdomar och defekter skall hinna framträda och för att bäckenet blir stelare hos oparade honor vid ungefär ett års ålder.
Burmaterial:
När det gälller bottenmaterial ska man inte använda sågspån. Istället kan man använda tidningspapper, aspflis eller något som kallas toalätt.
Allmän fakta om tamråttan:
Tamråtta (Rattus norvegicus domesticus eller mer korrekt Rattus norvegicus forma domestica) är en domesticerad form av brunråtta som används som försöksdjur och sällskapsdjur; den är en genom hundratals generationer förändrad variant av den vilda brunråttan.
I Sverige organiserar sig råttintresserade främst i Svenska råttsällskapet. (SRS).
Eftersom tamråttan liksom sin vilda motsvarighet är ett utpräglat flockdjur skall man alltid hålla minst två tillsammans, lämpligen av samma kön. Det är dessutom lag på att dom ska hållas två och två. Tamråttor lever vanligen i två till tre år.
Mat:
Råttor är allätare. Och Råttor ska alltid ha tillgång till torrfoder. Jag brukar köpa frebbacos naturella müsli och sen gör jag egen blandning av bovete, Quinoa, hirs, dinkel, puffat ris och sockerfria flingor. En hemmablandad torrfoderblandning bör enligt svenska rekommendationer ha en bas som består av de fyra sädesslagen (vete, råg, korn och havre) Sen ska dom även ha färsk mat enligt tallriksmodellen varje dag och ja, dom äter det vi äter. Sallad och grönsaker ska dom också ha varje dag. Likaså vatten.
Daglig aktivering
Det är A och O att råttan får lämna buren minst en timme per dag och en bra inredd bur och det är bra att burens inredning kan variera mycket då råttans aktiverinsbehov består i stort sett i buren. Det är också viktigt att man råttsäkrar hemma om dom springer runt på golvet för Huvudsaken är att råttan kan springa, skutta, leka och undersöka sin omgivning på ett säkert sätt.
Avel:
Inom aveln rekommenderas att honan är minst sex månader och högst ett år gammal och hanen minst ett år gammal vid första parningen. Detta för att eventuella ärftliga sjukdomar och defekter skall hinna framträda och för att bäckenet blir stelare hos oparade honor vid ungefär ett års ålder.
Burmaterial:
När det gälller bottenmaterial ska man inte använda sågspån. Istället kan man använda tidningspapper, aspflis eller något som kallas toalätt.
